Sista resan

Idag fyller smulan 33 + 1 och jag är iväg på min sista jobbresa, för denna gång åtminstone. Nu är det knappt 7 veckor tills smulan ska vara här och knappt 5 veckor tills jag jobbar min sista dag. 

Under 1 maj var det dags att göra det mesta redo hemma. Nu är madrassöverdrag och spjälskydd till den begagnade sängen tvättat. Likaså alla lånade kläder. Vi har långt mer än vi behöver, tror jag i alla fall. Hur ska man veta. Det är fortfarande en del saker som ska inhandlas som badbalja och skötbädd. Vi har ingen plats för skötbord, så vi ska testa utan i början, eller snarare nyttja befintligt möblemang. Så får vi se vad vi vill ha sedan. Det känns dumt att köpa en möbel, som tar upp plats vi inte har, innan vi vet om vi behöver det. Eller snarare var vi behöver det.

På jobbet har allt givetvis tagit fart på samma gång. Jag ska planera en introduktion för min vikarie, samtidigt som jag har mer att göra än på länge. Jag tappar saker när det blir mycket och det märks att gravidhjärnan gör sitt till också...

Idag var det dags för avfärd med tåg mot Kalmar. Efter att ha haft en del resor förra veckan, en ledig dag denna vecka och en hel del som hänt på jobbfronten hade jag en lång "att göra lista" att klara av under tågresan med hjälp av telefon och dator. Väl på tåget är det första jag upptäcker att jag lyckats få med mig alla jobbpapper och inte en enda penna. Inget annat att göra än att gå bort till bistron och försöka se om jag kan få låna en där. Givetvis har bistropersonalen bara en enda penna (vad är oddsen?), men en godhjärtat kvinna förbarmar sig över mig och lämnar ifrån sig en penna. När tågvärden kommer visar det sig att jag har fått med mig kvittot på min internetbokade och betalade resa, men glömt att hämta ut biljetten. Jag slipper dock några extra avgifter, men blir noga upplyst om att jag egentligen skull betala extra. Som krona på verket så upptäcker jag, när jag slår mig ner igen efter tågbyte i Alvesta, att jag med pennan jag fick lyckats rita ett långt fint blått streck rakt över magen på min vita tröja. Det är nog tur att jag inte ska resa mer nu...