Det känns väldigt avlägset nu...

I september i San Diego. Sol, hav, en kall cola vid stranden. Det största problemet var att få bort sanden i hårbotten. Hamnar högt upp på listan över dagar i mitt liv jag gärna skulle återuppleva.

Det snöar

Jag ser inte till andra sidan gatan längre. Det ser så mjukt och inbjudande ut, men jag vet att det är kallt och piskar i ansiktet. Snart måste jag ge mig ut i det, om än bara för en liten stund.

New moon (igen) och snö!

På väg hem från en mycket trivsam eftermiddag spenderad med Stina. Det vankades bjud-bio (tack stina!) varm choklad på Dolce. Som grädde på moset föll stora vita snöflingor över medborgarplatsen när vi kom ut från bion. Det blev en hel del Edward och Jacob prat, men också en del annat. Nu på väg hem till Tomas som är lite "sjuk" idag och dags för middag, sen borde jag plugga... Borde är ordet.

Ibland...

... Är min kärlek lite extra bra :) Älskar dig så mycket baby!

Biokväll

Julen har kommit till Kungsgatan när det blev dags för mig och Camilla att gå och se "Luftslottet som sprängdes". Enligt traditionen på våra biokvällar så blev det en Halloumiwrap innan bion. Filmen var väldigt spännande och sevärd. Jag märkte att det var mycket jag hade glömt sedan jag läste boken. Jag blev också lika dyster över att det här var den sista...

Fredagkväll

Jobba heltid och plugga halvfart har sina baksidor. T.ex. när man har en inlämningsuppgift som ska vara klar en fredag. Då får man lydigt spendera fredagskvällen framför datorn. Men man kan ju göra det bästa av saken och mysa till det med hämtmat och tända ljus. Som tur är så är jag heller inte ensam om att behöva göra nytta. Mittemot sitter Tomas och jobbar. Vi är ett riktigt roligt par ikväll!

På plats

Nu är allt på plats i Alvik. Idag fick vi till och med hit lite blommor och det börjar bli ordning på det mesta. En sak som det dock inte har blivit ordning på är värmen. I vår del av kontoret är det lite kylrumskänsla nästan. När jag fryser som mest saknar jag verkligen vårt lilla rum i DN-skrapan där man kunde få det riktigt varmt och gosigt. Här sitter jag med sjal/filt och halsduk/scarf på mig hela dagrna och är ändå iskall om händerna. Försökte till och med mig på att jobba med fingervantar på. Det blev dock lite klumpigt. Svårt att skriva på tangentbordet när man inte känner tangenterna ordentligt.

Så här ser det i alla fall ut i mitt lilla hörn i världen. Förutom temperaturen, inget särskilt att klaga på. Matställena här vid Alviks torg är helt klart bättre än vid DN-skrapan. Vi har prövat oss igenom några stycken redan, fast vi bara är inne på vår andra vecka här.

Det finns dock en aspekt där DN-skrapan är oslagbar och det är utsikten. Det här är vad jag ser utanför mitt fönster (när jag ser något utanför mit fönster, mest är det ju faktiskt mörkt).

Det påstås att vi har något som kallas "sjöglimt". Det är en jäkligt liten "glimt" om jag får säga mitt. Vi har dock en andra "flygel" (ja det är grymt stort här) som ligger närmare vattnet och där kan man faktiskt prata om sjöglimt, men knappst på vår sida.

Annars rullar det mesta på som vanligt. Trevligt att sitta i samma rum som fler av mina trevliga kollegor. Det blir inte lika ensamt. Alltid är det någon på plats.

Idag är det dock en lång dag på jobbet. En Långmåndag, kan man säga. Jag har egentligen jättemycket plugg att göra till på torsdag och fredag denna vecka. Jag har slappat alldeles för länge med det. Igår hade vi vår första gruppträff i chatten på vår kurshemsida. Inte nog med det, jag ska även på möte i bostadsrättföreningen idag. Bleh. Men förhoppningsvis ska det inte ta så lång tid, så jag kan få plugga hela kvällen (yej...).

Tror att det bara är skräp på teve ikväll i alla fall, eller intalar mig det åtminstone.

Nej nu, slut på rast, back to work.

Höstmys

Ikväll var det äntligen dags för höstmys med Harry Potter tema hemma hos Helenah. Ute var det kallt, blött och mörkt när vi kurade ihop oss i tevesoffan för en film och tjejsnack.

Huvudattraktionen var givetvis "Harry Potter och halvblodsprinsen", men kvällen börjades med förberedelsen av middag. Det var givetvis en del i kvällens tema och bjöds därför på Shepherd's pie, piroger och hemlagad pumpajuice.

Maten blev nog kanske till och med bättre än förväntat. Gott men väldigt mäktigt. Särskilt när man avrundar middagen med äppelkaka och glass...

Några av oss överraskades av slutet på filmen. Andra var av det tröttare slaget, men så är det ibland...

Nu, dags att sova här också. Ska bara övertyga Tomas om att det är dags att sova också, trots att han inte har tagit alla lila stjärnorna på bonusbanan i Super Mario Galaxy.,,

Gonatt!

Fredag den 13:e

Höstens första snö (om än ett ganska lite) föll fredag den 13 november i Stockholm. Då får man ta på sig sin finaste mössa och sin tjockast jacka när man ska gå ut.
Det var också den sista dagen som jag kommer att arbeta på plan 15 i DN-skrapan. Vi ska nämligen flytta till rymligare lokaler i Alvik fr.o.m. måndag.

Så här har jag suttit i (nästan) tre år.

Det jag tror att vi alla kommer att sakna mest är utsikten från 15:e våningen. I de nya lokalerna sitter vi på plan 4 och även om det är viss "sjöglimt" så är detta svårslaget. Åt ena hållet (från min plats) har jag sett Hötorgsskraporna och åt andra hållet Globen.

Framåt eftermiddagen var allt packat, uppmärkt och redo att flyttas! Vi packade allt som gick ända tills flyttkartongerna tog slut. Detta är det sista jag ser av min gamla arbetsplats. På måndag styra jag kosan mot Alvik. Där, förhoppningsvis, allt detta då också redan befinner sig.

Hårboll

Tomas tycker att jag låter som en katt som svalt en hårboll, eller snarare som försöker hosta upp en hårboll. Det är ungefär så det känns i min hals just nu också. Ljudet som brukar vara min röst låter mer som ett ansträngt pipigt väsande. Blä för höstförkylningar.

Jävla november

Det är mörkt, kallt och trist. Det klassiska vintervädret har infunnit sig i Stockholm som karaktäriseras av en temperatur runt nollstrecket, jämngrå himmel och gärna någon typ av ihållande nederbörd. Välkommen november, december, januari och februari...

Det finns dock några ljuspunkter även så här års. En ljuspunkt är att träffa vänner och gamla kollegor. Igår var en sådan kväll. Det var middag på Vapiano med min chef, min före detta chef och en tidigare kollega. Grymma tjejer som jag alla beundrar mycket! Det var verkligen fantastiskt att få samla dem alla en kväll! Det utbyttes tankar och åsikter om jobb, familj och mycket mer. Jag hoppas verkligen att det inte låter det dröja alltför länge innan vi alla kan ses igen.

Idag började dagen med förseningar i tunnelbanan, vilket innebär fruktansvärt mycket folk. Alla novembertrötta, tysta och irriterade. Första tåget gick inte ens att komma på, eftersom det redan var fullt när det kom. Till slut, väl framme vid jobbet, lyste dock en man i hissen upp min dag med sitt ganska "osvenska" bemötande. Tänk vad bara några trevliga ord kan göra skillnad, som dessutom avslutas med "ha en bra dag!". Mer sånt! Vi svenskar kan vara så fixerade vid att alla relationer måste vara så genuina. Jag säger: Mera amerikansk ytlighet! Inte istället för våra genuina relationer, men utöver dessa. Det är nog extra viktigt så här års när allt man ser är bleka, allvarliga, trötta ansikten och nedslagna blickar. Se och bekräfta dina medmänniskor, det kan göra någons dag.

Byt några ord om vädret med någon i hissen/på tunnelbanan/på bussen/i bankomatkön och avsluta med ett leende och önska dem en bra dag!

I flyttagen

Så här ser 50 flyttkartonger, tillplattade och staplade, ut. Om 2 veckor är det dags för flytt med jobbet. Det blir spännande. Just nu hoppas jag bara att det inte börjar brinna här uppe på 15:e våningen, eftersom vår enda brandtrappa är bakom kartongerna...

Katt på besök

I mitt nästa liv ska jag bli en innekatt. Tänk att få rulla ihop sig till en liten boll och sova, istället för att behöva ge sig ut i kylan en oktobermorgon.

Hösten är här

Efter några fina dagar med tempraturer upp emot 20 grader så har hösten nu anlänt på allvar och det blir smärtsamt uppenbart att vi denna vecka går in i oktober månad.

Träden hade redan förra vecka börjat ändra färg, men jag misstänker att det nu kommer att gå i en rasande fart. Denna utsikt vaknade jag till imorse. Burr! Men inget ont som inte för något gott med sig, jag fick börja använda min fina mössa!
Hararna brukar komma förbi med jämna mellanrum, men imorse hade vi påhälsning av två rådjur i trädgården. Syns inte så bra, men längs staketet mitt i bilden springer ett litet rådjur. Det andra rådjuret var på andra sidan staketet och jag tror att det här rådjuret gärna ville dit också, men inte riktigt visste hur. Vissa dagar är det mysigare än andra att bo bland villaträdgårdar.

Jetlagfrukost

Vi vaknade strax före 4, både hungriga och pigga. Så nu står jag här och gör våfflor mitt i natten. Vi får se hur den här dagen går. Jag gissar att det blir mycket kaffe idag. Godmorgon i alla fall!

Tack för den här gången Kalifornien!

Vi har nu spenderat våra sista semesterdagar i San Francisco.

Tredje dagen i SF lämnade vi vårt hostel tidigt för att hinna före alla andra turister till Muir Woods. Vi åkte över Golden Gate bron...
..för att komma till andra sidan där Muir Woods ligger. Den delen av nationalparken som vi skulle besöka ligger i en dal och eftersom vi var tidigt ute låg det fortfarande dimma över skogen när vi började vår färd ner i dalen.
Efter en lång och slingrig väg kom vi så äntligen fram. Vi var näst intill ensamma och det enda som hördes i skogen, förutom våra egna steg, var en porlande bäck. Det var nästan magiskt. Luften var sval och doftade skog och fuktig skogsmark.
Muir Woods är en av få platser där det fortfarande står flera hundra år gamla Redwoodträd, som tidigare växte över hela USA. Det var en mäktig känsla att vandra bland de gamla träden.
Efter en väldigt lång och brant vandring kom vi upp till utsiktsplatsen. Där kunde vi se den vidsträckta skogen. Det var en andlöst vacker utsikt.
Här uppe var det också betydligt varmare än nere i den fuktiga dalen.
Under vår vandring ner igen hörde jag det prassla i en buske intill stigen, jag vänder mig om och förväntar mig att se en stor fågel eller dylikt. Där står istället ett rådjur och tuggar i lugn och ro. Det är så nära att jag skulle kunna sträcka ut handen och klappa det. Jag blir så rädd att jag håller på att både ramla bakåt och dra med mig Tomas i fallet (det är väldigt brant båda sidorna om stigen). Rådjuren tar inte någon större notis om oss utan äter lite till innan det traskar vidare. Det var en häftig upplevelse.

Strax efter lunchtid är vi tillbaka i stan igen och beslutar oss för att se Lombard street som har en del känt som "The Crookedest Street" - världens krokigaste gata. Den har 8 skarpa kurvor och en hastighetsbegränsning på 5 mph.
Vi fortsätter Lombard Street ner mot North beach...
... och Washington square där denna katolska kyrka ligger där Marilyn Monroe och Joe DiMaggio tog sina bröllopsbilder (gifte sig gjorde dem i Cityhall, eftersom de båda var frånskilda sedan tidigare).
Vi promenerar längs Columbus Street i North Beach, även känt som Little Italy, och passar på att få lite riktigt kaffe på ett litet Italienskt café.Väggmålning vid Little Italy/Chinatown.
Vi gick igenom Chinatown (det andra största efter New York). Vi passade även på att handla lite ätpinnar och annat smått och gott.
Vi letade upp ett mysigt ställe i Little Italy där vi åt hemlagad Italiensk pasta och drack vitt vin. Kvällen avslutades sedan med en "Hot Fudge Sunday" på Ghirardelli Square.

Nästa dag tog vi lite sovmorgon innan vi hoppade på bussen till Golden Gate park för att besöka Japanese Teagarden.
Golden Gate Park är enormt stort, Japanese Teagarden är ganska litet men väldigt fint. Här kan man drick grönt té i den fridfulla trädgården. Eftersom det var en ganska varm dag var vi dock inte så sugna på varmt té.
Vi hoppade istället på en annan buss som tog oss till Alamo Square, där man hittar de berömda "Painted Ladies". Det är även känt som "Postcard Row" och syns bl.a. i introt till "Huset fullt" (om det är någon som minns den serien). Det är också mysig park, men vacker utsikt över stan i flera riktningar. Dessa hus är väldigt fina, men sen är San Francisco också fullt av fina hus.
En annan sak som San Francisco också är väldigt känt för är "Cabel cars" eller spårvagnar. Vi trodde i vår enfald att det var så man tog sig fram i SF innan vi kom hit, men det visar sig att det finns ungefär två linjer och dessa brukas endast av turister. Väntan till en av linjerna vid Fishermans Wharf är upp till en timme, vi väntade i 50 minuter och fick inte ens chans att hänga ut från vagnen (som det gör på film). Det var väl kul att åka, men knappas värt all väntan.
Union Square (dit linjen går).
Vi gillade maten i North Beach så pass mycket att vi beslutade oss för att det fick bli Italienskt igen och hittade en restaurang med ett bord exakt där Columbus och Stockton går ihop, vilket innebär att vi hade fönster åt tre håll mitt i en korsning när solen sakta gick ner över staden.

Just utanför gick också vår buss hem. Vi åkte tillbaka till hostelet för sista gången...

Så här såg utsikten från vårt hostelfönster över San Francisco ut.
Idag var sista dagen och vi tänkte passa på att se lite av omgivningarna runt San Francisco.

Vårt första stopp var Sonoma. Vi stannade först inne i Sonoma och åt lunch på en innergård tillhörande Italiensk (surprise!) restaurang. Vi satt i skuggan under ett tak av klängväxter och lyssnade på en porlande fontän. Man kan ha det sämre...

Sedan åkte vi runt bland vingårdarna och njöt av utsikten.
Vårt nästa stopp var Berkeley, känt för ett mycket gammalt universitet, men också för sina många bokaffärer. Efter att först ha lyckats leta upp en bokaffär som tyvärr hade stängt, köpte vi glass och promenerade runt (om det nu skulle finnas så många bokaffärer kan de ju inte vara så svåra att hitta). När vi just hade gett upp hoppet hittade vi denna guldgruva med vansinnigt billiga begagnade böcker. En vanlig pocket för 3.98 (ca 28 kr). Både jag och Tomas gjorde riktiga fynd. Det fanns också alla typer av böcker och då menar jag ALLA.
Därefter började tyvärr vår sista dag i San Francisco lida mot sitt slut och vi åkte mot flygplatsen och hotellet där vi ska spendera vår sista natt.

Nu sitter jag här och de senaste tre veckorna känns både som otrolig långa (med tanke på allt som har hänt) men också väldigt korta (var tog dem vägen?).

I vilket fall har det varit helt fantastiska veckor!

Nu säger vi tack för den här gången, godnatt och adjö till San Fransisco, Californien och USA.

Final destination - San Francisco

Vi har nu anlänt till vårt sista stopp denna resa, San Francisco, eller som vi fick lära oss i LA att man absolut inte får kalla det "Frisco".

Sista biten av resan gick längs kusten mellan Monterey och SF. Det var en nästan lika vacker kuststräcka som Big Sur.
Vi passade på att stanna vid en strand längs vägen och vågorna var riktigt höga och mäktiga. Tyvärr går det inte att återge på bild.Vi anlände så till SF och hittade efter lite krångel i alla fall vårt hostel som ligger vid Fishermans Wharf, vilket är en av de mest turistäta områdena i SF. Det första vi gjorde var i alla fall att ta oss "Downtown" till Union Square. Vi promenerade runt och åt middag på en Thairestaurang innan vi åkte tillbaka till vårt hostel för att planera/boka aktiviteter inför morgondagen.
Idag började dagen med en promenad nere i Fishermans Wharf. Det är både vacker utsikt mot havet och SF och massor av restauranger och souveniraffärer.

Klockan halv ett hade vi bokat en tour ut till Alcatraz, eller "The Rock" som det även är känt som. Efter ca 12 minuters båtfärd anlände vi till ön.


Vi gick en "audio tour" som innebär att man får ett par hörlurar och blir guidad runt i byggnaden av före detta vakter och fångar som berättar om livet i världens (då) säkraste fängelse, samt några av rymningsförsöken som utspelat sig där genom åren.

Tre våningar med väldigt små och spartanska celler, så såg livet ut på Alcatraz mellan 1934 och 1963.

De vanliga cellerna var ändå inte i närheten av lika ogästvänliga som isoleringscellerna.
Efter att vi återvänt från Alcatraz beslutade vi oss för att ta en promenad till Golden Gate bron. Som vanligt hade vi tur med vädret och det klara fina vädret som vi haft hela dagen, förbyttes helt plötsligt till dimma, vilket gjorde upplevelsen lite mindre spektakulär. Men det var ändå väldigt mäktigt att promenera upp på bron. Ljudet från trafiken var öronbedövande men utsikten helt fantastisk.


Efter vår dryga tretimmarspromenad (som det tog att ta sig från Fishermans Wharf till GGB tur och retur) tyckte vi att vi gjort oss förtjänt av en riktigt onyttig varm choklad. Det hittar man där den gamla chokladfabriken Ghiradelli låg tidigare, numera Ghiradelli Square.
Mycket choklad, mycket socker och mycket grädde!
Varma, mätta och sockerhöga tillbaka på hostelet är det nu snart dags att sova. Imorgon är det tidig start på dagen, då vi har tänkt ta oss till Muir Woods, en nationalpark som ligger på andra sidan Golden Gate bron, för att se Redwoodträd.

Vår resa börjar lida mot sitt slut och det känns mycket mer än knappa tre veckor sen vi landade på LAX, men på ett positivt sätt. Men än är det inte över, vi ska hinna med att se ännu mer av "Frisco" först.

Bye bye!