Stora tjejen

Tänk att det snart har gått ett helt halvår sedan vår lilla Smula gjorde entré.

Tiden går fort och det gör Vilmas utveckling också. Nu äter hon som ett riktigt matvrak! Favoriterna är morots-, majs-, ärt- och mangopuré. Men när vi blandar och mixar så går det mesta ner. Vi har också börjat lite försiktigt med kex och bröd för att introducera gluten, vilket går bättre och bättre.

Det är inte långt kvar till att sitta själv. Om man sätter henne upp så sitter hon ganska stadigt och kan sitta kvar en stund, men när något blir för intressant så tippar hon åt en eller annan sida. Tack och lov väldigt sällan bakåt.

Det enda vi verkligen kämpar med nu är nätter och tidiga, tidiga mornar. Damen vill helst starta dagen kl. 05.00 och äter fortfarande minst två gånger på natten, trots stor portion gröt och amning innan nattning. Det blir inte så många timmar sömn för mamma då. Så vi har lite att jobba med där.


Nu tar hon sig runt på egen hand och tränar ihärdigt på att krypa. Så här kan det se ut:

Babysim

Vi har redan gått på babysim flera gånger.

Vilma tycker det är jättekul och somnar alltid som en stock efteråt! Allt utom att ligga på rygg har fungerat hittills. Hon gråter nästan aldrig (om hon inte är väldigt trött) och är väldigt tålig när mamma och pappa är klantiga. Det har blivit både en och två kallsupar...

I den här övningen är det meningen att hon ska ligga på armen och pappa ska röra sig framåt när hon sparkar. För att hon ska förstå att hon måste sparka i vattnet för att komma framåt. Det här var en av de första gångerna vi gjorde den här övningen, men jag tycker att hon är duktig ändå. Nu är det mera fart på henne kan jag lova!

I slutet av varje lektion får bebisarna alltid sjunga och titta på "skatten". Något som är väldigt uppskattat. Vilma vill gärna ha hela skatten, helst i munnen.

Nu har vi bara några söndagar på nivån "Ankan" som är för nybörjare. I vår är det dags att gå vidare som "Delfin".

Skratt

Lilla Vilma bus var något övertrött här om kvällen. Då blev det en riktig skrattfest! Finns knappast något bättre än hennes lilla kluckande skratt. Så medryckande! Notera hur den lilla magen hoppar :)

Snart så...

... kan jag kanske sitta själv!

På besök i nya lägenheten

I måndags fick vi äntligen nycklarna till nya lägenheten och jag och Vilma måste givetvis dit på en gång!

Vilma i sitt alldeles egna rum för första gången!

 Spegeldörrarna i mammas och pappas sovrum är rolig.

Där kan man och prata med sig själv, särskilt när det inte finns några möbler för då ekar det jättebra!

Vilma 4 månader

Idag har vår lilla ögonsten blivit 4 månader. Tiden går bara snabbare och snabbare. Nu börjar vårt lilla knytte  bli riktigt stadig. Hon sitter bra med lite stöd och tränar varje dag på att vända sig. Hon börjar vilja ta sig runt på egen hand, men där har hon en bra bit kvar. Nu går det inte längre att lämna henne ensam på sängen eller soffan.

Det börjar också bli dags för de första smakportionerna. Vilmas intresse för både mat och dryck märks redan. Hon tycker det är spännande att titta på när vi äter och vänder huvudet för att kunna följa maten till munnen när hon sitter i knät. Hon älskar också att använda sina små tandlösa gommar för att tugga på saker, sina egna fingrar, mamma och pappas fingrar och leksaker.

Bitringen är skön att tugga på. 

 Med några kuddar bakom ryggen sitter jag riktigt bra.

Koordinationen öga - hand blir bättre för varje dag och nu kan jag lätt greppa efter det mesta jag ser.

Höstaktiviteter

Hösten är här! Det har blivit dags att klä på och bädda ner så fort man ska stick näsan utanför dörren. Senaste dagarna har dag faktiskt varit riktigt kyligt, då kommer Vilmas nya overall väl till pass. Oväntat nöjd ligger hon faktiskt i vagnen för det mesta, trots att overallen innebär att hon inte kan använda sin relativt nyligen förvärvade färdighet att dra i saker.

 Vi tester också några olika "looks" vad gäller mössor. Vad tycks?

Tomtelooken.

Jag vet inte vad vi ska kalla denna...

Pandalooken.

Vi har också både haft besök och varit på besök.

Camilla kom förbi på en söndagslunch och myste lite med Vilma.

Farmor och farfar får numera stående lördagsmys med Vilma, då vi senste veckorna har passat på att åka dit på lördagseftermiddagarna.

Sen måste vi också visa att vi nu har ytterligare en ny färdighet. Nu kan vi inte bara snurra på gubben, nu kan vi smaka på honom också!

Vilma vänder sig

Äntligen ger all träning utdelning! Sen några dagar tillbaka har Vilma varit väldigt nära att lyckas vända sig från rygg till mage och idag gjorde hon det för första gången på helt egen hand. Sen verkar det inte finnas något stopp. Nu vänder hon sig så fort man lägger ned henne på rygg. Utom på skötbordet, än så länge. Tur det!

Det finns många roliga saker att göra i babygymmet på mage. Som att prata med sin egen spegelbild.

Vem är jag mest lik?

Vi tittade i lite fotoalbum hos Tomas föräldrar idag och jag kunde givetvis inte låta bli att plocka fram gamla bebisbilder på mig också. Vem är Vilma egentligen mest lik?

Tomas 3 månader

    

Josefin 3½ månad

Badstund

För att ge Vilma en bra kvällsrutin så får hon bada varje kväll. Det är en stund som alltid är väldigt efterlängtad. Det spelar ingen roll ur trött, gnällig och tjurig hon är, när hon märker att det vankas bad blir hon alltid lika förväntansfull och smilig. 

Vi har en liten magbadare som älskar att ligga på mage och skjuta ifrån med benen och skapa sjögång så att halva köket blir blött.

Det dreglas alltid för full när man simmar!

Vilmas bok

Vilma har fått sin egen bok! Den heter "Första boken om Mig" och där är tanken att vi ska fylla i alltifrån hur det gick till när hon föddes till hur hon firade sin första jul. Det finns också plats för hand- och fotavtryck i , så idag var det dags att göra slag i saken. Det var lättare sagt än gjort men till slut fick vi till avtryck där faktiskt de flesta fingrar och tår finns med.

 Det ska också bli kul att ha dessa avtryck att jämföra med i framtiden, eftersom vi redan har glömt hur liten hon faktiskt var när hon föddes och det är bara 15 veckor sedan!

Gos Vilma!

Inte ens tomten är vaken

Vilma fick en ny mössa idag och den råkade matcha dagens val av tröja. Likheten med en tomtedräkt blev slående. Så här sött kan man sova då i stimmet på Drottninggatan.

Lite prat

Ja, jo, det är ju inte direkt så att hon pratar, men hon kommunicerar mer än gärna och testar olika ljud. Det har också blivit en större variation i ljudvolym. Det märks också på hennes vanliga skrik som knappast är något nyfödings-pip längre.

Det sovs mindre på dagtid, men hon kan också var lite mera nöjd med att själv ligga och leka korta stunder. Vi tränar varje dag både på att ligga på mage och rygg, sitta och stå. Bara det finns något tillräckligt intressant att titta på så kan man hålla upp huvudet länge nu.

Vilma bus!

Starka tjejen

Nu börjar Vilma på allvar orka hålla upp huvudet längre stunder. Idag har hon också för första gången vänt sig själv från mage till rygg!

Små framsteg

Det kanske inte verkar så märkvärdigt, men i Vilmas värld så är det nog det. 

Tidigare har hon ganska okontrollerat mest viftat med armar och händer, men vips så händer något och imorse började hon gripa efter leksaker. Hon över nu hårt på att koordinera ögon och händer, d.v.s. greppa det som hon tittar på. Det är väldigt trevande än så länge, men här kommer en liten film. 

Vilma 2 månader

Så kom hon! Vår lilla Vilma. 

Livet har minst sagt inte varit sig likt sedan hon gjorde entré. Dessa första två månader har varit omvälvande på många sätt. Det har många gånger känts som att befinna sig fritt fallande och bara hoppas att landa på fötterna. Nu vågar jag nog ändå påstå att vi har överlevt det första stora kaoset och mer eller mindre landat på fötterna.

Så här är hon. Från början tills idag.

På förlossningen, bara minuter gammal.

Första bilresan hem från BB.

Hos mamma och i sin midsommarklänning.

Farmor och farfar på besök.

Utflykt till Bergianska trädgården.

I vagnen på promenad i regnet och på besök i Hagaparken.

I ny fin pyjamas och med pappa.

Vilma har upptäckt sin egen spegelbild och på landet med morfar på sin tvåmånadersdag.

Smulan är här!

Världens finaste Smula, bara 20 timmar gammal.

En vecka kvar.

Nu är det mycket armar, ben, fötter och armbågar i min mage. Mycket bebis helt enkelt. Det sträcks, buffas, sparkas och hickas som aldrig förr. Inte alltid helt behagligt, men alltid välkommet.

Skönt att slippa jobba och kunna sova när jag är trött och äta när jag är hungrig. Men nu vill jag att den ska komma ut! Jag vill ha min lilla bebis! Jag tror ännu inte riktigt på att det kommer att hända. Kan inte sätta in mig själv i den situationen. Känslorna pendlar mellan rädsla och lycka.

Vad har vi gett oss in på..?

Smulan har inte gett några tecken på att vilja möta världen ännu. Däremot så känns det att dagen då det ska ske har börjat närma sig. Tyngden neråt är mer påtaglig än tidigare och magen har sjunkit. Fortfarande kan det dock vara allt mellan 3 timmar och 3 veckor tills det är dags.

Jag fyller dagarna med meningsfulla saker. Träffa några jag tycker om, få ärenden uträttade. Allt i lagom doser. Det är trots allt väldigt skönt att komma hem, lägga upp fötterna i soffan och bara läsa, men det går inte att göra hela dagarna.

Tiden just nu känns lite som att befinna sig mellan två kapitel i en bok. Jag väntar bara på att få vända blad och se vad som ska hända i nästa kapitlet av vårt liv...

Märkligt

Sista dagen på jobbet idag, på ett tag.

Tänk att något jag sett fram emot kan infinna sig med en sån känsla av tomhet. Kanske börjar det gå upp för mig att det är på riktigt nu. Vi kommer verkligen att bli tre och livet kommer aldrig att bli detsamma igen.

Jag gillar inte förändringar. Det vet jag. Jag vet till och med varför jag inte gillar förändringar. Jag har sett min egen personprofil och min näst högsta faktor är "stabilitet". Jag kan hantera förändring, men behöver veta varför den sker och att det är för att det syftar till något bättre. Jag vet rent logiskt att detta är någonting bättre, men ännu inte känslomässigt.

Det är samma sak med andra positiva förändringar som jag sett fram emot. För att citera Zoe från "Death Proof".

Kim: So you're ready do to this? Are you sure?
 
Zoe: Well... I always don't wanna do it right before I'm gonna 

do it. You know what I mean?

Ja, det känns ungefär så. Som att jag strax ska klättra upp på en motorhuv i 120 km/h.

(För övrigt en av de bästa filmerna, all time. Kan se den hur många gånger som helst)

Obelix

Näst sista barnmorskebesöket innan BF avklarat idag. Smulan är enligt Susanne en pigg lite bebis som gärna buffar tillbaka när du känner på den. Nu ligger den fixerad och redo att göra sin entré om några veckor. Det känns väldigt tryggt att veta. Vi summerade graviditeten idag och kom fram till att den flutit på utan några större komplikationer och jag kan inget annat än att hålla med. Mitt blodtryck var fortsatt lågt och bra medan blodvärdet var högt och bra. Ett besök till inbokat innan BF och ett besök ett par dagar efter, vi får se om det behövs :)

Fick högsta betyg av tandläkaren också, som var inbokad idag efter BM.
Han sa att jag såg ut som Obelix... Alla dessa märkliga kommentarer som jag har fått som gravid.

För er som inte vet vem Obelix är - från wikipedia:

"He is a large man who does not see himself as fat, preferring to call himself 'well covered'' or having a chest that has 'slipped a bit'.(...) Obelix is so in denial over this matter that he usually does not even notice when other people refer to him as 'that fat one', and often shows total confusion over which fat person people are referring to. When he does understand the allusions are made on his behalf he flies into a rage and starts beating up the person who said it. Sometimes, when he is in a bad mood, just hearing the word 'fat'—even if it is not in reference to him—can quickly enrage him."

Nionde månaden

Jag har inte riktigt förstått varför jag nu hela tiden blir erbjuden sittplats på kollektiva transportmedel, men bilden nedan talar väl sitt tydliga språk. Nu börjar jag bli stor, större än jag nog trodde att jag kunde bli. Nu är jag lite över 9 kilo plus på min startvikt och det känns. Kanske inte hela tiden, men främst i trappor och uppförsbackar. Jag går ju faktiskt runt och bär på en skivstång med nästan tio kilo på, konstant. Det är så jag kan relatera till det :) i bodypump-vikter.

Det gör också att jag inte längre känner mig så mycket sämre när jag har plockat av en hel del vikt när jag tränar bodypump. I vanliga fall är 20 kilo på stången när jag kör ben ett minimum och när jag körde som mest var jag upp på 35 kilo på ben. Nu kör jag på 12 kilo och plockar av i takt med att magen växer, för att kompensera för det som jag lägger på mig på kroppen.

Trodde nog att jag skulle vara redo att lägga träningen på hyllan vid det här laget, men det är fortfarande för roligt. Även om det känns som att träna i en fatsuit. Eftersom jag har tränat mig genom hela graviditeten och även gått på gravidyoga, så har jag samlat på mig en hel del tips. Jag kan helt enkelt inte riktigt föreställa mig ett liv utan träning, då har jag fått hitta det som fungerar.

Jag måste också ge en eloge till de många duktiga instruktörer som jobbar på SATS. Jag har fått jättefin hjälp och flera har kommit fram och pratat med mig innan passet för att höra sig för om jag vet vad jag kan, får och kan göra som alternativa övningar då jag inte får göra allt.

Smulan växer och frodas därinne. Senast vi var hos vår barnmorska Susanne (9 maj) så låg den med huvudet snett nedåt och det var bara en tidsfråga innan den skulle lägga sig rätt. Vi ska tillbaka igen på onsdag, så då ska det bli spännande att se vad som har hänt. Jag inbillar mig att det känns som att jag har små fötter som trycker buffar i övre delen av magen, så jag är inte så orolig, men helt säker kan jag inte vara. Susanne talade i alla fall senast om att inget kunde ha varit bättre, varken med Smulan eller mig. Mina värden är så bra de kan bli och Smulan växer helt enligt plan och har fint hjärtljud hela tiden. Vi mår prima helt enkelt!

I fredags hämtade vi vagnen och bilbarnstolen, så nu finns allt här hemma. Vi är redo! Eller... det blir man väl egentligen aldrig, men så redo man kan bli. Nu längtar vi bara efter en liten Smula.