Nionde månaden

Jag har inte riktigt förstått varför jag nu hela tiden blir erbjuden sittplats på kollektiva transportmedel, men bilden nedan talar väl sitt tydliga språk. Nu börjar jag bli stor, större än jag nog trodde att jag kunde bli. Nu är jag lite över 9 kilo plus på min startvikt och det känns. Kanske inte hela tiden, men främst i trappor och uppförsbackar. Jag går ju faktiskt runt och bär på en skivstång med nästan tio kilo på, konstant. Det är så jag kan relatera till det :) i bodypump-vikter.

Det gör också att jag inte längre känner mig så mycket sämre när jag har plockat av en hel del vikt när jag tränar bodypump. I vanliga fall är 20 kilo på stången när jag kör ben ett minimum och när jag körde som mest var jag upp på 35 kilo på ben. Nu kör jag på 12 kilo och plockar av i takt med att magen växer, för att kompensera för det som jag lägger på mig på kroppen.

Trodde nog att jag skulle vara redo att lägga träningen på hyllan vid det här laget, men det är fortfarande för roligt. Även om det känns som att träna i en fatsuit. Eftersom jag har tränat mig genom hela graviditeten och även gått på gravidyoga, så har jag samlat på mig en hel del tips. Jag kan helt enkelt inte riktigt föreställa mig ett liv utan träning, då har jag fått hitta det som fungerar.

Jag måste också ge en eloge till de många duktiga instruktörer som jobbar på SATS. Jag har fått jättefin hjälp och flera har kommit fram och pratat med mig innan passet för att höra sig för om jag vet vad jag kan, får och kan göra som alternativa övningar då jag inte får göra allt.

Smulan växer och frodas därinne. Senast vi var hos vår barnmorska Susanne (9 maj) så låg den med huvudet snett nedåt och det var bara en tidsfråga innan den skulle lägga sig rätt. Vi ska tillbaka igen på onsdag, så då ska det bli spännande att se vad som har hänt. Jag inbillar mig att det känns som att jag har små fötter som trycker buffar i övre delen av magen, så jag är inte så orolig, men helt säker kan jag inte vara. Susanne talade i alla fall senast om att inget kunde ha varit bättre, varken med Smulan eller mig. Mina värden är så bra de kan bli och Smulan växer helt enligt plan och har fint hjärtljud hela tiden. Vi mår prima helt enkelt!

I fredags hämtade vi vagnen och bilbarnstolen, så nu finns allt här hemma. Vi är redo! Eller... det blir man väl egentligen aldrig, men så redo man kan bli. Nu längtar vi bara efter en liten Smula.