Från ökenhetta till dimmiga kusten

När vi lämnade Vegas bakom oss, lämnade vi också allt vad amerikanska storstäder är bakom oss, för en tid.

Vi checkade ut strax före elva från vår motel i Santa Barbara. Efter att ha inhandlat det obligatoriska vattnet (givetvis är kranvattnet drickbart, men det luktar ungefär som våra svenska pooler) åkte vi ner till hamnen för en tidig lunch. Det Californiska vädret visade sig som vanligt från sin bästa sida.

Ett obligatoriskt turistmål i Santa Barbara är "Mission Santa Barbara". En missionsstation grundad 1786. En vacker och rogivande plats. Dock är flera av byggnaderna ombyggda 1820 efter en jordbävning 1812.




Tomas som munk.
Efter att ha lämnat Santa Barbara tog vi oss norr ut längs kusten mot vårt nästa mål, San Luis Obispo. Vägen dit gick mellan berg och dalar och delvis längs väldigt slingriga vägar. Vi såg blomfält, jordgubbsodlingar och boskap.

Vi anlända till vårt motel i SLO som även det var väldigt vackert beläget. Hade jag inte sett det i verkligheten hade jag trott att bakgrunden var inklippt.

SLO är en jättemysig stad med ca 42 000 invånare. Landskapet runt staden gör den nästan vykortslik. På och runt huvudgatan finns många trevliga butiker och restauranger. Vi hade turen att pricka in vårt besök på en torsdag då det är "Farmers market". Klockan 18.00 ställer då stadens butiker och livsmedelsproducenter upp stånd längs Higuera street och säljer sina varor.

Det är lite av veckans "happening" och alla kommer dit för att handla färskt frukt och grönt, äta middag vid BBQn eller bara umgås.

Det fanns mer än en gigantisk grill, men detta verkade den vara den mest populära. Observera alla människor till höger i bild, de står i kö och kön fortsätter långt utanför bild.

Det såldes även rosor för $1 styck, sylt och alla sorters godis och givetvis kunde man även testa sin "Bible IQ". Vi hoppade över just denna aktivitet och köpte en låda jordgubbar för $2 innan vi promenerade tillbaka till motellet.


Imorse lämnade vi då också SLO och tog oss ytterliggare en bit norrut, dock inte så långt. En knapp timmes bilfärd tog oss till Hearst Castle som ligger i San Simeon, där vi bokat vårt motell för natten.

Det syns ganska dåligt på bilden, men högt uppe på kullen ligger Hearst Castle.


Kort om William Randolph Hearst som byggde Hearst Castle (och därav namnet). William Hearst var en mängd saker men främst en känd tidningsmagnat. År 1919 började han bygga Hearst Castle som aldrig avslutades. Slottet består av en huvudbyggnad med 115 rum och tre gästhus med 19, 18 och 10 rum.

Hearst hade en förkärlek till europeisk konst och arkitektur. Slottet är därför influerat av europeisk arkitektur och stora delar är kopierade eller helt enkelt importerade. Förutom det som är byggt på plats finns delar från europeiska slott från 1700-talet och tidigare eller från så långt tillbaka som 400 år e.kr. eller tidigare.

Ett utav gästhusen.

Utomhuspoolen.

Inredningen i ett av rummen i ett av gästhusen.

Den här statyn är 4000 år och därmed den äldsta på slottet.

Huvudingången till "La Casa Grande" (huvudbyggnaden). Där alla middagstillställningar hölls. Det var på den tiden lättare att räkna upp vilka betydelsefulla människor som inte varit på middag i Hearst Castle än vilka som hade det. Bland gästerna fanns såväl Hollywoodkändisar som politiker. Några som ätit middag på slottet är Charlie Chaplin, Clark Gable, Greta Garbo, Winston Churchill och Charles Lindbergh. För att se fler namn läs gästlistan här.

Inomhuspoolen. Vi fick även lära oss att Hearst inte var någon "goldpaint kinda guy", allt som är guld på slottet består därför av 22-23 karats bladguld. Vid inomhuspoolen innebar det bland annat att vi gick på äkta guld.
Efter touren på slottet åkte vi tillbaka ner till stan. Då San Simeon inte hade så mycket att erbjuda åkte vi till närbelägna Cambria för att äta. Det var exakt en sån liten amerikansk småstad som vi ser på alla filmer.

Vi hade även turen att pricka puben dit alla "locals" gick en fredagkväll för en "Jack and Coke" och blev serverade av en jättetrevlig servitris med en frisyr som konserverad från 80-talet.

Vi hade dock inte någon tur med vädret här. Dimma, dimma, dimma. Här verkar dock dimman väldigt lokal. När vi missade avfarten till vårt motell och fick åka ett par mile längre för att vända så var det klarblå himmel och sol.

Det var det sista från San Simeon, nästa stopp är Monterey, men innan dess den vackra bilturen upp längs västkusten via Big Sur.

Vi ses där!