Havsliv - ovan och under ytan

Vår tur med vädret här i Kalifornien verkar till slut ha vänt. Ju längre upp längs västkusten vi kommer, desto tristare blir vädret. Tomas föreslog att vi skulle åka söder ut igen, vädret var så mycket bättre där.

Vi åkte på förmiddagen från San Simeon och begav oss på Highway 1 norr ut längs kusten.

Strax efter San Simeon fanns en "Sea Elephants viewing point". Vi stannade och klev ur med förhoppning att få se åtminstone nån enstaka. När vi kom ner till havet var stranden helt fullpackad av dem. Det var ruskigt coolt hur nära vi stod och ännu härligare att vara så nära dem i deras naturliga livsmiljö.
Resan gick sedan vidare. På grund av vår otur med vädret så gick vi miste om en stor del av den spektakulära utsikten som denna sträcka av highway 1 är så känd för. Dimman kom och gick i intensitet och sikten var så kort vissa stunder att vi inte ens såg havet och horisonten såg vi aldrig till.
Vi stannade i alla fall på några häftiga platser, för att se vågorna skumma sig mot klipporna.
En sträcka vid Big Sur gick vägen in i en vacker nationalpark. Där klarnade vädret även upp till viss del och det blev riktigt varmt.
Här var det även mer grönskande kullar än kargt kustlandskap. Vackert!
Vägen blev i alla fall aldrig tråkig då den på sina ställen slingrade sig rätt rejält.
När vi kom fram till Monterey var vi både hungriga och trötta. Efter att ha ätit lunch checkade vi in på motellet. Vädret var inte på vår sida här heller så vi beslutade oss för att gå på bio på kvällen. Vi letade upp en bio och såg "Sorority Row", college-skräckis. Ingen höjdare, men underhållande. Till det åt vi givetvis de obligatoriska popcornen med smör. De hade verkligen smält smör i en kran som de hällde över popcornen. Intressant.

Idag var det då dags för Montereys huvudattraktion, akvariet.
Det första som mötte oss var ett stort akvarium med bland annat leopardhajar.
Inifrån den stora tanken svarade en kille i dykardräkt på frågor om djuren och havslivet.
Jag har sett fram emot att besöka akvariet sen jag såg ett inslag om havsuttrar på Discovery. Det är möjligt att dem är världens sötaste djur.
Så här ligger dem hela dagen, flyter omkring och putsar sig, när dem inte är ännu sötare och leker med de bollar och andra leksaker.
Vi såg även en hel del olika maneter, fantastiskt vackra.
Men mest betagen blev jag ändå av dessa sjöhästar. De var jättesvåra att se först, men när jag väl såg dem så insåg jag att inget landlevade djur kan tävla med den skönhet som finns under ytan.
I det största akvariet rymdes också en hel del större och mindre fiskar.



En stor del av Monterey Bays mission är att medvetandegöra människor om hur viktigt bevarandet av havslivet är. Vi ser så sällan allt som finns under ytan, men när man upplever det på detta sätt så förstår man verkligen vad vi skulle gå miste om.

Vi åt middag på bästa stället hittills ikväll. Stället hette Lalla Grill och vi åt kyckling och, för första gången i USA, potatis i annan form än fries. Vi avslutade även med en efterrätt som hette "Choclate Decadence". Namnet talar för sig själv. Jag kan bara tillägga att jag inte fick i mig hela min, något jag kommer att gräma mig för länge...

Imorgon går turen till vårt sista stopp på den här resan - San Francisco. Alla som har hört att vi ska dit sägar "Åh ni kommer älska den staden" så förväntningarna är högt ställda. Vi får se om de infrias.

Nu ska vi försöka få en ordentlig natts sömn så vi är väl förberedda inför morgondagen.

Godnatt!

Från ökenhetta till dimmiga kusten

När vi lämnade Vegas bakom oss, lämnade vi också allt vad amerikanska storstäder är bakom oss, för en tid.

Vi checkade ut strax före elva från vår motel i Santa Barbara. Efter att ha inhandlat det obligatoriska vattnet (givetvis är kranvattnet drickbart, men det luktar ungefär som våra svenska pooler) åkte vi ner till hamnen för en tidig lunch. Det Californiska vädret visade sig som vanligt från sin bästa sida.

Ett obligatoriskt turistmål i Santa Barbara är "Mission Santa Barbara". En missionsstation grundad 1786. En vacker och rogivande plats. Dock är flera av byggnaderna ombyggda 1820 efter en jordbävning 1812.




Tomas som munk.
Efter att ha lämnat Santa Barbara tog vi oss norr ut längs kusten mot vårt nästa mål, San Luis Obispo. Vägen dit gick mellan berg och dalar och delvis längs väldigt slingriga vägar. Vi såg blomfält, jordgubbsodlingar och boskap.

Vi anlända till vårt motel i SLO som även det var väldigt vackert beläget. Hade jag inte sett det i verkligheten hade jag trott att bakgrunden var inklippt.

SLO är en jättemysig stad med ca 42 000 invånare. Landskapet runt staden gör den nästan vykortslik. På och runt huvudgatan finns många trevliga butiker och restauranger. Vi hade turen att pricka in vårt besök på en torsdag då det är "Farmers market". Klockan 18.00 ställer då stadens butiker och livsmedelsproducenter upp stånd längs Higuera street och säljer sina varor.

Det är lite av veckans "happening" och alla kommer dit för att handla färskt frukt och grönt, äta middag vid BBQn eller bara umgås.

Det fanns mer än en gigantisk grill, men detta verkade den vara den mest populära. Observera alla människor till höger i bild, de står i kö och kön fortsätter långt utanför bild.

Det såldes även rosor för $1 styck, sylt och alla sorters godis och givetvis kunde man även testa sin "Bible IQ". Vi hoppade över just denna aktivitet och köpte en låda jordgubbar för $2 innan vi promenerade tillbaka till motellet.


Imorse lämnade vi då också SLO och tog oss ytterliggare en bit norrut, dock inte så långt. En knapp timmes bilfärd tog oss till Hearst Castle som ligger i San Simeon, där vi bokat vårt motell för natten.

Det syns ganska dåligt på bilden, men högt uppe på kullen ligger Hearst Castle.


Kort om William Randolph Hearst som byggde Hearst Castle (och därav namnet). William Hearst var en mängd saker men främst en känd tidningsmagnat. År 1919 började han bygga Hearst Castle som aldrig avslutades. Slottet består av en huvudbyggnad med 115 rum och tre gästhus med 19, 18 och 10 rum.

Hearst hade en förkärlek till europeisk konst och arkitektur. Slottet är därför influerat av europeisk arkitektur och stora delar är kopierade eller helt enkelt importerade. Förutom det som är byggt på plats finns delar från europeiska slott från 1700-talet och tidigare eller från så långt tillbaka som 400 år e.kr. eller tidigare.

Ett utav gästhusen.

Utomhuspoolen.

Inredningen i ett av rummen i ett av gästhusen.

Den här statyn är 4000 år och därmed den äldsta på slottet.

Huvudingången till "La Casa Grande" (huvudbyggnaden). Där alla middagstillställningar hölls. Det var på den tiden lättare att räkna upp vilka betydelsefulla människor som inte varit på middag i Hearst Castle än vilka som hade det. Bland gästerna fanns såväl Hollywoodkändisar som politiker. Några som ätit middag på slottet är Charlie Chaplin, Clark Gable, Greta Garbo, Winston Churchill och Charles Lindbergh. För att se fler namn läs gästlistan här.

Inomhuspoolen. Vi fick även lära oss att Hearst inte var någon "goldpaint kinda guy", allt som är guld på slottet består därför av 22-23 karats bladguld. Vid inomhuspoolen innebar det bland annat att vi gick på äkta guld.
Efter touren på slottet åkte vi tillbaka ner till stan. Då San Simeon inte hade så mycket att erbjuda åkte vi till närbelägna Cambria för att äta. Det var exakt en sån liten amerikansk småstad som vi ser på alla filmer.

Vi hade även turen att pricka puben dit alla "locals" gick en fredagkväll för en "Jack and Coke" och blev serverade av en jättetrevlig servitris med en frisyr som konserverad från 80-talet.

Vi hade dock inte någon tur med vädret här. Dimma, dimma, dimma. Här verkar dock dimman väldigt lokal. När vi missade avfarten till vårt motell och fick åka ett par mile längre för att vända så var det klarblå himmel och sol.

Det var det sista från San Simeon, nästa stopp är Monterey, men innan dess den vackra bilturen upp längs västkusten via Big Sur.

Vi ses där!

Vegas Baby!

Så kom dagen då vi lämnade den fuktiga värmen i San Diego och åkte inåt det stora landet i väst, mot den torra hettan i öknen. Cirka sex timmar senare anlände vi till Sin City - Las Vegas.

Första stoppet var Marriagelicense Bureau. Det gick både snabbt och väldigt enkelt att få alla papper klara, det enda som krävdes var att vi fyllde i en blankett och visade våra pass, sedan var allt klart. Inga papper från Sverige krävdes.

Sedan tog vi oss till hotellet via Lag Vegas Blvd eller "The Strip". Det var mängder av turister överallt och vansinnigt mycket bilar. Vi stod mer still än vad vi rörde oss, men till slut kom vi i alla fall fram och checkade in.

Hotellet och rummet uppfyllde alla våra förväntingar.

Utsikten över "Strippen" och Bellagios fontäner var helt fantastiskt.

Bara badrummet var nästan dubbelt så stort som vårt hostelrum i San Diego och det fanns både ett stort badkar och en dusch.

Vi duschade av oss resdammet och begav oss sedan ut för att uppleva Las Vegas.

Huvudentrén till Bellagio.
Middag vid "Strippen".

Ni vet hur vi har värmelampor på uteserveringar i Sverige? I Las Vegas (och även i LA) har man "Cool Spots". Det är stora fläktar som blåser, inte bara luft, utan vatten som svalka.

Vi promenerade runt bland hotellen norr om Bellagio på Strippen och förundrades över alla shower och spektakel som pågick. Förutom fontänerna vid Bellagio är det bland annat Vulkaner utan för The Mirage och nedan ett piratskepp utan för Treasure Island. Överallt var det proppat med folk, vilket inte gjorde så mycket eftersom värmen gör det omöjligt att röra sig särskilt snabbt ändå.
Inne på Venetian finns Venedig, med himmel, gondoler och allt. (Och vädigt trevliga shoppingkvarter.)

Det är en väldigt intensiv upplevelse att uppleva LV för första gången och efter en dag i bilen somnade vi väldigt gott i vår stora hotellsäng.

Nästa dag var "Den Stora Dagen". Det blev frukost på hotellet, därefter bar det iväg till kläduthyrningen. Ingen av oss hade en aning om vad vi skulle ha på oss, det fick helt enkelt bli vad det blev. Vi blev skickade av hotellet till "Renta-dress-and-tux" och fick även hjälp med att boka bord till kvällen.

Vi fick hjälp med att hitta kläder av en jättemysig dam som direkt plockade ner en klänning från skyltdockan till mig när jag beskrev vad jag hade tänkt mig. Det blev också den enda klänningen jag provade. Det tillkom ett par skor och en slöja, något som jag inte alls hade tänkt mig, men det blev så himla bra. När hon började plocka med tiarorna sa jag däremot stopp.

Sen var det Tomas tur, han var otroligt söt, såg ut som han skulle på sin första "prom" när han fick hjälp av två expediter med att få smokingen att sitta som den skulle.

Resten av dagen gjordes några sista inköp. Jag fullbordade min amerikanska vigsel med att uppfylla "Something old, something new, something borrowed and something blue" när jag köpte ett par blå trosor på Victorias Secret. Sen kom James och fixade mitt hår och vi drack champagne på hotellrummet tills vår limousinchaufför Dave, ringde och meddelade att han snart skulle hämta oss.

Det kändes riktig glassigt att glida i limousin längs Strippen.

Dave var ruskigt trevlig och när vi ankom till kapellet var vi sista paret för dagen. Alla stod och väntade på oss när vi kom, allt var så välordnat. Vi fick skriva under några sista papper, träffa vår fotograf Alex, sitta ner med prästen en stund och sen var det dags. Musiken startade och vi vandrade upp mot lusthuset. Ceremonin var jättefin och efteråt stannade vi och tog en mängd poserade foton runtom kapellet. Sedan körde Dave oss tillbaka till hotellet. Allt var perfekt!

Gifta!
Det var fantastiskt att vandra genom casinot och hotellet både före och efter vigseln, alla som såg oss log och vi blev gratulerade hela tiden av en massa människor.

Vi bytte om och gick sedan ner och tog en taxi till vårt bokade bord på RM Seafood som låg i ett annat hotell som hette Mandalay Bay. Där åt vi sedan en fantasktisk Sushimiddag. Mycket mätta, trötta men lyckliga åkte vi tillbaka till Bellagio. Trots att vi vid middagen var så trötta att det kändes som att vi hade kunnat somna på plats, kändes det väl tillbaka på hotellet som att detta var dagen som vi aldrig riktigt ville skulle ta slut...

Nästa dag var en långsam dag. Sista dagen i Las Vegas började med att vi vid lunchtid tog oss till kapellet för att titta på våra bilder. Vi valde till slut att (för alldeles för mycket pengar) köpa loss alla bilder från bröllopet på CD.

Fram emot kvällen tog vi oss ner på Strippen och denna gång gick vi mot hotellen söder om Bellagio.

MGM Grands symbol Lejonet.


Frihetsgudinnan utanför New York New York, hotellet som också har ett mini-Times Square och en berg-och-dalbana.
Excalibur.


Vi passade även på att se Bellagios fontäner en sista gång innan vi somnade riktigt gott.

Handdukarna på rummet. Billborn och Billborn! Som vi också försökte köpa i souvenirshoppen, men som tyvärr var slut...

Imorse lämnade vi vårt fina, men dyra hotellrum för en lång dag i bilen. Vårt första stopp längs västkusten är Santa Barbara. Betydligt svalar än LV, men en jättemysig stad med grönskande kullar åt ena hållet, vidsträckt havsutsikt åt andra hållet och där emellan palmer och strandpromenaden. Här blir det bara en natt innan vi imorgon åker vidare till San Luis Obispo.


Kort sammanfattning av Las Vegas. Det var en fantastiskt upplevelse, men främst på grund av bröllopet. Efter att ha varit runt på de andra hotellen blev vi också övertygade om att vi valt rätt hotell. Annars var maten dyr och svårt att hitta något som kändes något så när hälsosamt. Staden får man också nog av ganska fort, det är en otroligt intensiv upplevelse. För att få ut det mesta av Las Vegas måste man vara beredd att spendera en hel del pengar, vilket vi gjorde, men mest på sådant som rörde bröllopet.

Nu ska vi planera lite vad morgondagen ska innehålla innan det är dags att släcka lampan!

Godnatt och tack för alla fina gratualationer!